Från succé till fiasko!

När nu Maud Olofsson blir anmäld inför konstitutionsutskottet, så måste detta ses som ett lågvattenmärke i hennes politiska karriär.

Från att ha varit en otroligt populär partiledare till att bli en ifrågasatt sådan, så kan man undra vad Maud Olofsson själv tänker. Att det politiska livet är tufft är det ju ingen tvekan om, och det är just det hon får uppleva nu.

Hennes hantering av Vattenfalls vidlyftiga avtal med olika chefer gör att hon måste bli ifrågasatt. Att säga att man inte hade en aning om vad som hände inom Vattenfall känns en aning konstigt, för hur det än är, så måste det ligga i en ministers intresse att veta vad som händer inom de områden man har ansvar för.

Klart är att Maud Olofsson inte tagit sitt ansvar när det kommer till dessa frågor, och att som hon i dagsläget gör, hänvisa till Finansmarknadsminister Peter Norman i frågor rörande Vattenfalls affärer befriar henne inte från ansvar. För hon hade ju före årsskiftet ansvar för Vattenfall. Och det var ju då alla märkliga fallskärmar beviljades till höger och vänster.

Att nu missnöjet växer inom centerpartiet med Maud Olofsson måste ses som ett utslag inte enbart på hur hon hanterat frågorna om Vattenfall utan även hur hon inte tagit något ansvar för hur hela energimarknaden ser ur idag. Bättre att agera och visa sig handlingskraftig, än som i Maud Olofssons fall inte agera alls.

Sveket mot de egna väljarna är uppenbart i Maud Olofssons fall. Kärnkraftsfrågan, de höga elpriserna och Vattenfalls skumraskaffärer är det som nu ser ut att bli hennes fall.

Och det faktum att Centern har tappat sin egen politiska profil till förmån för att dansa efter de övriga partierna inom Alliansen under Mauds styre, har också bidragit till att sänka hennes aktier, inte enbart inom partiet utan också utanför. Maud Olofsson har blivit Reinfeldts personliga nickedocka.

Steget från succé till fiasko är som sagt inte långt. Och det skall bli intressant att se om hon lyckas krama sig fast vid styret i Centern fram tills partikongressen i höst. För intern verkar det nu storma rejält i partiet. Och det står ju allt mer klarare att centern måste likt vissa andra partier söka sig tillbaks till sina rötter i sitt förnyelsearbete. Och för Centerns del gäller det nog då att stoppa tillbaks näsorna i klorofyllen och hämta kraft därifrån.

Skulle det nu vid ett KU förhör visa sig att Maud Olofsson kände till vad som skedde inom Vattenfall så vore det inte enbart ett personligt fiasko, utan också ett fiasko för hela Centerpartiet och Alliansen.