Borgfred!

I en debattartikel i dagens DN säger biskopen i Linköping stift att det borde slutas en borgfred om sjukförsäkringen.

”Nu måste vi dock ta ett steg vidare och få ett samtalsklimat i debatten där de olika sidorna inte längre misstänkliggör varandras motiv och avsikter, vare sig när det gäller ambitionen att få människor i arbete eller ambitionen att ge de sjuka värdig och långsiktig hjälp.”

” De långtidssjukskrivnas situation ska inte vara slagträn i det partipolitiska spelet. Slut därför en borgfred om sjukförsäkrings¬systemet, en bred parlamentarisk överenskommelse som liknar de breda uppgörelserna om övergripande inriktning för försvaret, pensionssystemet och neutraliteten.”

” Från alla etablerade politiska partier kommer försäkringar om att man vill se till de sjukas bästa, att intentionen är att långtidssjukskrivna ska erbjudas rehabilitering och ges möjlighet tillbaka in på arbetsmarknaden. En borgfred skulle visa att man menar allvar.”

Jag måste faktiskt instämma i vad biskopen säger. Dags att de som förändrade sjukförsäkringen till det sämre, Alliansregeringen, verkligen visar att de tar sitt ansvar och reder upp oredan de ställt till med. För de nya ”förändringarna” de kommer med är inte nog för att förbättra de sjukas situation, utan endast ett populistiskt utspel för att skyla över de problem som kvarstår i sjukförsäkringssystemet.

En bred politisk lösning om hur sjukförsäkringen ska utformas i framtiden är nog det enda som skulle fungera i dagens situation framför allt för de långtidssjukskrivna.

För så länge de politiska partierna fortsätter att bråka om sjukförsäkringen, så länge har vi också ett stort antal personer som får lida pin för att politikerna träter sinsemellan om vilken form av sjukförsäkringssystem vi bör ha.

Dags då för politikerna att gräva ned stridsyxan och de partipolitiska ideologierna och sätta sig ned och förhandla fram en bred lösning över partigränserna.

För vi måste alla komma ihåg att det är människor vi talar om. Människor som i många fall är mycket svårt sjuka. De ska inte behöva bära hundhuvudet för att ni, våra politiker måste rida på partiprestigens vita hästar.

För som det fungerar i dagens sjukförsäkringssystem, eller rättare sagt, inte fungerar, så kan vi i längden inte ha det.

Bara att läsa om 19 åriga Hannah Fredriksson, och hur hennes svårt sjuka mamma har hamnat i kläm sen hon blev utförsäkrad.

Läs artikeln i DN här: ”Förändra sjuksystemet innan de drabbade ger upp.”

När ni läst artikeln kan ni ställa er frågan: ”Är det så här vi ska behöva ha det i ett välfärdssamhälle?”

Nej naturligtvis inte! Finansminister Anders Borg talar om att Sveriges ekonomi går som på räls, och att svensk ekonomi har en ljus framtid för sig. Skulle vi då inte ha råd att satsa mer pengar på de sjuka och utförsäkrade i stället för att som Alliansen tala om fler skattesänkningar. Skattesänkningar som inte kommer de tillgodo som mest behöver dem.

I ett välfärdssamhälle som Sverige måste vi alla ta ett gemensamt ansvar för de som är utsatta i samhället. Det har vi råd med.

Jag avstår gärna från att få min skatt sänkt via ett så kallat jobbskatteavdrag. Den skattesänkningen kan vi vara utan.

För humaniteten och solidaritetens skull politiker, få ett slut på folks lidande och sätt er ned och ta ert ansvar. Och det gäller politiker från alla partier i riksdagen.

Andra bloggar: Högbergs tankar. Martin Moberg. Ett hjärta rött.