Anders Borgs dilemma.

Tommy Waidelich och Anders Borg gick ytterligare en rond i onsdagens ”Kvällsöppet” i TV4. Debatten kom mest att handla om arbetsmarknadspolitik men också om personlig popularitet.

” Jag tänker inte försöka bli känd och populär, utan vill i stället att min politik ska bli känd och populär. Verkligheten är mitt vapen”, sade Waidelich bland annat.

Just detta är Anders Borg och hela Alliansregeringens dilemma. För om man tittar på Alliansens hela vårproposition så är den full av populistiska inslag och få rejäla krafttag mot den havererade sjukförsäkringen, långtidsarbetslösheten, eller den eftersatta infrastrukturen.

Det handlar mer för Alliansregeringen att försöka bli så populära som möjligt ute hos allmänheten än att ta sitt samhällsansvar.

För i att ta samhällsansvar ingår även att ta ansvar för de svagare grupperna i samhället.

När Tommy Waidelich kritiserar regeringen för brist på åtgärder mot arbetslösheten och att de har en ensidig fixering vid skattesänkningar, så har han rätt.

Det femte så kallade jobbskatteavdraget som Alliansregeringen vill införa gynnar i första hand höginkomsttagarna stort. För om den vanlige Svensson tror att han får mer pengar över i plånboken via detta skatteavdrag så bedrar ha sig kapitalt.

Eftersom de ökade elpriserna och bränslekostnaderna äter upp de få kronor som denna skattesänkning medför. I mångas plånböcker blir det ett minus i stället för ett plus.

Något att tänka på för gemene man innan han går på Borgs och Alliansregeringens populist politik. Att anamma en populistisk politik är inte att styra ett land, det är enbart att missköta ett land.

Sen skall herr Borg hålla fingrarna borta från lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden. Det är arbetsgivare, och arbetstagarorganisationerna som ska sköta den delen. För vad herr Borg eftersträvar med sin klåfingrighet är enbart att försöka hålla nere lönerna för att direktörerna skall kunna ösa än mer bonuspengar över sig.