Oljans pris. Eller?

Oljans pris eller hur man vänder kappan efter vinden. Märkligt det här med Libyen och dess diktatoriske ledare Gaddaffi och hans vänner. Eller ska vi säga före detta vänner.

Berlusconi: Är det din fru eller är hon ledig för ett litet möte på tu man hand?

Zarkozy, Berlusconi med flera skakade gärna hand med Gaddaffi tidigare och översåg hans ”lilla” klavertramp gentemot de mänskliga rättigheterna. Då gick det bra att vara ”kompis” med Gaddaffi. Även om det bara var för syns skull. För som så många gånger tidigare var det ju oljan som var det viktigaste i sammanhanget.

Sen kom de folkliga upproren i Nordafrika med en sådan styrka att västvärlden med USA i spetsen insåg att nu gällde det att hänga på rätt tåg. Annars skulle kanske den eftertraktade oljan inte komma dem tillgodo. Forna vänner blev nu till fiender. Nu var det ju visserligen inte så svårt att göra sig till fiende med Gaddaffi med tanke på hans agerande genom åren.

Synd bara att USA och deras allierade fortfarande stöder vissa länder i arabvärlden som har högst diktatoriska och ickedemokratiska ledare. Men man anser väl att dessa regimer fortfarande är starka och har ett så starkt grepp om folket och oljan i dessa länder att man kan ha överseende med dem.

För oljan är viktigare än demokrati. Om några stycken oppositionella fängslas, torteras eller avrättas anses väl då bara som en liten parentes.

Oljans pris har genom åren varit högt. Inte bara literpriset men väl priset genom förtryck och mänskligt lidande.

Nu anser jag dock att det i dagsläget är rätt att stoppa Gaddaffi regimen för att hjälpa den folkliga revolutionen i Libyen. Synd bara att det inte skett långt tidigare. Även om vissa inte tycker så.

Не беспокойтесь, мой друг Я люблю ходить в походы с вами.

Sen är min åsikt att Sverige inte bör delta militärt mot Gaddaffi regimen utan bara med humanitära insatser.

Andra bloggar: Jinge.
AB1 AB2 AB3 SvD1 SvD2 SvD3 DN1 DN2 GP1 GP2 GP3 EXP1 EXP2