måndagen den 6:e september 2010

En skola för alla?

Sen skolan kommunaliserades och friskolereformen infördes så har svensk skola rasat utför.

Men är det detta våra politiker diskuterade i kvällens skoldebatt i UR:s program Skolfront? Icke.

Debatten rörde sig mest om hur man skulle komma tillrätta med dagens problem i skolan. Man gick inte tillbaks till grundproblemet i skolan och vad det var som var orsaken till de problem som finns idag.

Mycket av debatten handlade om betyg, ordning och reda, och den segregation som finns i dagens skolvärld.

Men att gå tillbaks och försöka analysera varför skolan havererat var det inte mycket prat om.

Att det i första hand är kommunaliseringen av skolan som skapat en skola där inte lika utbildning kan ges över hela landet behöver man inte vara någon skolpolitiker för att förstå. De väldigt olika resurserna som idag finns ute i kommunerna borgar för att en rättvis och likvärdig skola för alla enbart är och kommer att förbli en utopi, då de som styr kommunerna har helt olika mål med hur verksamheten i skolan skall utformas. Därför är det önskvärt att skolan återförstatligas så att alla skolbarn får en likvärdig utbildning utan hänseende till var de bor i landet eller vilken social grupp de tillhör.

Inte heller bör skolan överhuvudtaget vara något som bedrivs i bolagsform där enskilda aktieägare gör verksamheten till en vinstmaskin för egna ekonomiska vinster utan en tanke på en kvalitativ undervisning. Risken med friskolor är att ägarna tummar både på lärartätheten och tar in obehöriga lärare för att på så vis hålla kostnaderna nere. Eller enbart satsar på att ta in högpresterande och begåvade elever för att försöka påvisa hur bra just deras skola är. De mindre begåvade lämnas därmed utanför.

Friskolorna i dagens Sverige har lett till en ökad segregation, där barn till högutbildade föräldrar hamnar i en skola, och övriga får harva kvar i den kommunala skolan.

Visst kan friskolorna få finnas kvar, men då utan vinstintresse och där man följer samma grundläggande läroplan som är utformad av skolverket. Och till friskolorna skall alla vara välkomna. Här får inte elever uteslutas för vilken klasstillhörighet de har, vilken religion de har eller vilket handikapp de har, vilket tyvärr sker idag i vissa friskolor.

Skolan skall vara till för alla, på lika villkor var de än bor i landet. På så vis undviker vi att få ett A och B lag i skolan och stoppar därmed den segregation i skolans värld som Alliansens skolpolitik innebär.

Sammantaget av skoldebatten kan man säga att Alliansens mest talade om ordning och reda. Som om det skulle lösa alla problem. Lite tal och konkreta idéer därifrån om vad man i övrigt skulle göra åt problemen i skolan.

De Rödgröna däremot talade klart och tydligt om vad de vill med sin skolpolitik. En skola för alla, på lika villkor för alla.




1 kommentarer:

  1. Den nya läroplanen LGR11 har en allvarlig brist då den reflekterar “enhetselevens” utveckling enligt Piaget´s stadieteori men saknar de differentialpsykologiska principerna för en genuin individualisering av undervisningen.

    Vi behöver en skoldebatt där fakta accepteras i stället för att sopas under mattan. DIVERGENSPRINCIPEN och dess konsekvenser bör stå i centrum likaväl som den svåra frågan om hur undervisningen skall INDIVIDUALISERAS.

    TVÅ HUVUDUPPGIFTER FÖR DEBATTEN OM FRAMTIDENS SKOLA.

    Utifrån existensen av betydande intelligensskillnader mellan eleverna men framför allt utifrån divergensprincipens giltighet bör den skolpolitiska debatten som första steg syfta till att lösa följande problem av helt avgörande betydelse för utformningen av framtidens skola:
    1. Hur skall läroplansmålen definieras för olika elevgrupper så att de inbegriper både den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt?
    2. Hur skall läromedlen konstrueras så att de optimalt är anpassade både till den momentana kunskapsvariationen och variationen i utvecklingstakt hos olika elever?

    Se ”Sture Erikssons hemsida”: http://home.swipnet.se/StureEriksson/

    SvaraRadera